Dubbel v

Är det inte lustigt,
hur mycket man är villig att offra endast för att känna tryggheten av att inte stå där ensam imorgon?
Detta stället är läskigt skrämmande, skitjobbigt,
och helt jävla underbart.
Även om jag inte minns anledningen till varför jag gjorde detta, så vet jag att jag gjorde det för mig.
Och jag kommer fullfölja det för mig.

Ibland önskar jag att jag visste precis vad som är rätt för mig.
Jag önskar att rädslan för att stå ensam kvar inte vore rädsla för vad som kommer hända om jag inte prioriterar rätt, utan styrka till att ta rätt beslut.
Ibland vet jag inte ens vad jag gör,
eller vem jag gör det jag gör för.
Ibland har jag verkligen ingen aning,
om nånting.

Och varje jävla dag står jag här, och trillar tillbaka i det förflutna som om det aldrig skulle låta mig gå vidare.
I ett stort jävla nät av hat och besvikelse försöker jag finna en utväg som ska ta mig till ett bättre ställe.
Ibland känns det som att jag funnit min utväg,
men vad som ser bra ut är inte alltid vad det verkar.
Ibland, är det som i stunden kan verka bäst för en, precis raka motsatsen.
Kanske är det upp till en själv att skapa den värld man vill leva i,
eller kanske så finns det bara en värld att välja.
Hur man än vrider och vänder på tankarna om ett bra liv så faller man på precis samma linje varje gång.
Hur ska man nånsin kunna ta ett beslut och veta att det är det rätta?
Hur ska man nånsin kunna bestämma sig?
Det är en knepig värld,
och ibland önskar jag bara att jag visste precis vad som är rätt för mig.