I think I might plan a life on the moon. It doesn't matter if I even go, I just love the feeling of it beeing a plan.
Jag sitter och försöker reda ut min resväska, jag ha fått för mig att jag packade ner mycket mer intresanta kläder än vad jag nu kan hitta. Plötsligt känns det som att jag inte äger nånting, igen.
Det känns skönt att vara hemma, trots att jag bor i ett rum som ersatts av mammas skitgrejer hon egentligen tycker om, men inte vill visa som en del av husets möblering. Det är okej, även om det känns lite otäckt att vänjas av tanken att man numera faktiskt är en gäst på Ulahall och inte en i grytan.
Juldagen och nyår vart mycket festligt, och det känns fantastiskt azgött att få vara hemma och andas lite mysig trygghetsluft tillsammans med mina gamla runkers. Jag har saknat detta. Mitt lilla skitkristanstad som egentligen är alldeles perfekt. För det är mitt, och jag känner varje del av det. Nånting så varmt och nära kan egentligen aldrig ersättas, trots att jag saknar mitt älskade L.A ryyyysligt mycket emellanåt.
Jag sitter och funderar lite över livet och drömmar idag. Det känns så harmoniskt, för jag tror jag vet precis hur jag vill ha det. Vad jag vill göra. Det är just när dendär lilla lyslampan tänds som livet känns alldeles perfekt. Bara tanken av att ha ett mål och en dröm gör att man nästan redan känner att man upplever den. Om man sen kommer dit eller inte, det spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att man har tänkt. Det tror jag.
Firedrille pille, on the 18th floor of barrington
Jag och Teresia tittade på varandra och i samma stund som båda två hysteriskt reser på sig säger jag " Vi springer in i sovrummet och låtsas att vi inte hör". Teresia tar täten och springer in i vår garderob och gömmer sig? Jag stannar upp och tittar på lustigt på henne, samtidigt som jag i stundens hetta föreslår att vi ska låtsas sova istället. Båda två dyker då ner i våra sängar, och tittar på varandra.
- Fast du, varför i helvete skulle dom bryta sig in och leta efter oss här ?
PUNG I NYLLET, vi är så fantastiskt begåvade, båda två.
( hjälp oss Gud )
Ps. Jag har aldrig sett mina grannar, men jag har föreställt mig ett jävligt snyggt par. Dom verkar vara lyckligast i världen, och jag avundas dem varje gång jag hör dem skratta från deras ballkong.
MEN NU, börjar jag dock bli förbannat trött på dom. Det är inte okej att vakna upp till sunkrunk sex upp mot väggarna varje förbannade natt, och känna hur hela väggen skakar. High five och skitmkt falaffel till er som har det på det torra jämt, men flytta för i helvete nån gång undan er säng innan jag blir rent tokig! Jag har upptäckt att min ram på väggen gått sönder, och om jag en morgon skulle vakna, och upptäcka att jag dödats av en ram i nyllet, då skulle jag bli hemskt olycklig. Tack och skit. Ds.
Arne såg inte
Livet den senaste tiden har varit rent åt helvete fantastiskt. På många sätt skulle jag kunna erkänna mig själv befinnas i min lyckligaste tid någonsin.
Det finns så mycket jag önskar jag kunde sätta fingret på, så mycket jag önskar att jag just nu i skrivande stund, kunde minnas och beskriva. Men när tiden går och livet kör sitt toppade race, så glömmer man bort.
Man kastas in och fångas av stunden. Man hamnar i nån slags drömbubbla. En drömbubbla så nära, men så långt ifrån verkligheten. En bubbla av skit och lyckrus. En bubbla av ett liv i en smaskig ölburk. 
Venicelägenheten föll som fritzels källare, och jag fick rymma till ett nytt lyckopalats. Från att ha bott 4 personer i en 1:a , där man fick somna in till Linus pung varje natt, så har man nu en lägenhet med utsikt över hela förbannade Los Angeles. Uppe på 18e våning, och skulle det bli jordbävning så Gud för i helvete hjälp mig.
Det som egentligen är det mest väsentliga i detta hem just nu, är efterfesterna Emil alltid drar igång med sitt förbannat lustiga släptåg varje gång. Det är så förbannat komiskt, hur man jämt vaknar upp på golvet för att Emil snott min säng, och varje gång bredvid nån lustikurre som han släpat med sig. Det slår aldrig fel, och vi vet aldrig vem det är, nånsin. " Vem har du släpat med dig denna gången Emil, en annan kryllig snubbe med en klibbig henna tattuering? Fantastiskt. "
Den senaste tiden har varit full och ful, och jag precis lika så. Cabo Cantina och Kareoke, Hollywood och Fetto-tattuering. Hanson konsert och nakna strippor i taket. Homecoming med sunkstrippa från 60talet. Vegas, Travi Mcoy, ARNE SÅG INTE, och en beställd rullstol för 300 dollar på fyllan. Tonfisk eller korv precis varje dag, taxi för ungefär alla pengar, vin för 20 kr, "hitta potensiella ligg på dansgolvet-dansen", Amaninja, ein körv, joose och sacapuntas. Castparty och fall från sceen. Pistolskjutande i öknen, öl och gayklubb.
Obehagligt pungfyllda fyllor och ett bankkonto med 113 kr kvar.
Jag måste säga, att jag älskar livet. 
Runkarrr till den utsikten!
There's never enough of anything
, Jag önskar bara att nån som visste kunde berätta för mig exakt vad jag borde göra.
.
Man,
All I have to do is dream
Jag brukar jämt vara sarkastisk när jag säger att jag älskar livet, men just nu är jag inte långt ifrån.
Klockan är nu halv 9 på kvällen en söndag, jag är sleten som urin, trött som gurka och mest bara lite sådär fjantlycklig utan egentliga anledningar.
Utanför mitt fönster sitter någon just nu och spelar "All I have to do is dream" och folk sjunger lite mysigt med.
Man kan väl inte göra annat än att drömma och le,
egentligen.
Venice bitch
Dyrt som hummer att bo,
men smutsigt som slynor att gå.
Jag kan inte minnas sist jag inte somnade in till polissyrener och ett gäng helikoptrar stormandes över husen här på jakt efter något freak som förmodligen rymt ur deras nävar.
Jag var och handlade mat igår, och det som hade kunnat ta mig 5 minuter tog istället en timme ungefär eftersom att en supertrashig brud stod framför mig och predikade om hur alla i världen var retards och att vi alla kommer dö som nersöpna misslyckade försökskaniner.
Venice beach alltså, jag älskar hur detta stället är fyllt med allat annat än människor och för en gångs skull känner man sig inte som den största idioten på platsen.
På tal om idioter dessutom, så har någon snott min cykel! JAG BLIR SÅ TRÖTT! Men jag kan ju inte klandra dom, eftersom att min cykel var fucking asssssnygg.
Men fortfarande, jag gråter.
Blodsnigel
Ikväll tänker jag absolut bli så redlös och odräglig som jag har förmåga till att bli,
kanske lite värre än så om jag har tur till och med.
Känns som en sån dag bara,
inga konstigheter alls.
Imorgon ska jag våldta hollywood och följa med Melanie på en audition för playboy.
Jätte naket, och jättekul. Nu däremot tänker jag fortsätta på mina alla-dagars-äggmackor, och förmodligen be Dennis hålla käften om sin underlivsvärk.
Penis
All I gon' get, is all I gon' need
Jag är förälskad i Li.
vill bara klä av mig naken och springa till arizona, ungefär.
Klapp på axeln
Man måste bara älska livet ibland. Jag menar av alla saker jag är fullkomligt jävla värdelös på(lång jävla lista), så har jag nog hittat mitt absoluta fall här. PARANTES ROSA MARKERING BETYDER FEL! PARANTES
Man måste älska min lärare också, som lägger fram alla rättade prov på bordet och ber oss hämta ut dom själva. Det enda man kunde se som lös upp hela jävla klassrummet med rosa färg var ETT prov som så fint låg där i mitten. GUD I HIMMELEN, vad är det för liv jag lever.
Jag försökte fuska på ett prov häromdagen också. Gick sådär vill jag berätta. Jag satt och råstirrade efter varje svar hos killen som satt bredvid mig, och utan att inse hur uppenbart det var vaknade jag till och mötte min lärare med blicken. Han reste sig sen upp, gick sakta mot mig samtidigt som han blängde mig rakt in i ögonen, slog till mig på axeln och stannade sedan till.
Jag både svettades och höll på att svimma från värmen som kom ut från hans ögon och funderade mest bara på ifall jag kanske hade kunnat få välja HUR kan skulle döda mig. MEN, till min stora förvåning räckte han bara fuck you, och gick därifrån. Sen sa han högt till klassen, "om ni tycker detta känns jobbigt och ni hade velat ta med er alkohol till skolan, så förstår jag det. Och det är okej, sålänge ni bjuder mig".
Jävla hjälte detdära! Vilken jävla stjärna.
Bollar i en spann
Jisses. 30 personer på en två-manna balkong och jag förstör kvällen!
Vilken tur att jag under tiden vi var utelåsta kunde öppna folks flaskor med käften, annars hade det förmodligen blivit jag som åkt ner från balkongen istället!
Tokig kväll, jag badade i en vattenspridare och amerikanare är lustigt sköna.
Idag tog Melanie med mig till hennes audition i hollywood,
vilket kunde ha blivit min död eftersom hon körde på en bil rakt i röven på en moterväg! MEN, trots att mannen i bilen gick rakt in i ondskan så lyckades vi ta oss därifrån utan en yxa i nacken. Folk i detta landet kan då rakt inte köra bil, verkligen. Jag menar jag är rent värdelös själv, men här skulle jag nog fan kunna få pris.
Bara en parantes sådär, för annars vill jag mest bara berätta att auditionen var cpcool och vi råkade trampa in mitt under en inspelning av True Bloood.
Dock blev vi skitutslängda därifrån igen eftersom jag saknar förmågan till att vara snabbtänkt,
men det är ändå värt att nämnas för det är jävligt mycket häftigare än white room på stureplan.
Nu ska jag gå och äta ägg och kaviar för 29 dollar. Livet är bra och här är skitvarmt.
light
Jag är glad. Livet är bra. bra bra, bra. 
Mamma
Igårnatt var förresten en jävligt konstig natt. Jag drömde att jag fick ett samtal från Sverige, där en man sa att min mamma hade gått bort.
Och i stunden han sa det, insåg jag hur mycket jag uppskattar mamma, egentligen. Hur mycket jag älskar att hata sättet hon sörplar i sig sitt kaffe på, eller hur mycket jag trivs med att störa mig på hennes tusen samtal om dagen, och hennes hundra frågor om ingenting.
Det är ruuuuuuskigt obehagligt hur verkligt det kan vara att drömma. Och hur insiktfull en dröm är. Jag tror vi undermedvetet påverkas något otroligt från det vi drömmer.
Jag menar jag väcktes av ett samtal från min mamma i morse, där hon sa att hon fått ett sms från mig som sa "mamma, ring mig, jag måste veta att du inte är död".
Uppenbarligen hade jag i sömnen skickat ett sms eftersom att jag nångonstans måste ha insett att det var det enda sättet att få tag på henne, på riktigt.
Obehagligt är det,
att drömma. Jag älskar min mamma.
Jag hatar ärliga människor
Idag fick jag en såndär kommentar som man bara älskar. En jävla främling som tog sin chans att påminna mig om att jag betalar 350 kr i månaden för ett gym jag inte varit på sen i mars.
- Hey girl, (tittar på mig skitlänge) , do you work out? I mean no reason of asking, but work out is good, you know. You should try it sometime.
OKEJ KOMPIS, smäll mig på käften och gå därifrån sen, det är lungt. Nästa gång ska jag bära med mig en gaffel i väskan.
Herregud. Man är verkligen i Los Angeles.
Stället med mest gym och mcdonalds i världen.
Control
And so she went out, that little girl, trying to grow into a big world.
Jag är världens bästa kameraman och statist, tack.
Det är så komiskt egentligen att det nästan blir bra. Jag är en lycklig amatör. 
Jag är din fjäril
Världens bästa låt, ni kommer älska den.
Jag mår skitbra
Det är vad jag vill, men så inser jag att jag bor i Los Angeles, och borde ha ett liv.
Det är konstigt egentligen, hur vi ständigt strävar efter att leva lyckligt och drömma högt.
Drömmen om ett liv någon annanstans, på en bättre plats, där allting blir som man drömt om bara man tar sig dit. Och har man tur, så kan drömmen ta en dit man vill.
Har man tur så kanske ens syster Malin blir känd och får huvudrollen i filmen Watchman. Då är det ju självklart att man finner sin chans och automatiskt blir man kändis själv. Även om man inte är bättre än att posera framför kameran som 6 miljarder andra är kapabla till att göra också.
På den här sidan vill vi alla vara kända, skryta om att vi drog till en fest där "kate moss skulle ha kommit men inte dök upp", skriva om hur vi näästan såg Kirsten Dunst när hon åkte förbi på andra sidan vägen i sin maskerade limo, och presentera oss själva som skådespelare så fort vi gått på en audition utan att ha fått rollen.
Men det är okej, för hur vi än gör så har vi tur nån gång. Det är inte svårare än att gifta sig rik och erbjudas ett stort strandhus i Malibu. Då rullar pengarna in.
Kändisskap och miljoner handlar inte om att vara bra på nånting,
inte längre, hur som helst. Idag handlar det bara om att ha tur.
Men jag är inte bitter. Jag unnar Anna Anka och Exposed-kärringen deras miljoner.
Hade jag fått chansen till att sluta kämpa för mitt intresse så hade jag också tagit den.
Klart jag är avundsjuk,
vem fan hade inte vatt det.
Men bortsett från denna besatthet och livssarkasm så är det enda jag just nu är avundsjuk på, och förmodligen hade kunnat offra mitt blonda hår för,
alla som har tillgång till en ostfralla med gurka och kanske tomat.
Jag bryr mig inte om du är känd för att ha spytt i tv, kan du äta svenska frallor så avundas jag dig mer.
stilla
Jag saknar dig, you fuck.
Ibland behöver man höra din röst bara för att bekräfta att allting är okej.
Livet är okej när du finns.
.
