Firedrille pille, on the 18th floor of barrington
Jag och Teresia tittade på varandra och i samma stund som båda två hysteriskt reser på sig säger jag " Vi springer in i sovrummet och låtsas att vi inte hör". Teresia tar täten och springer in i vår garderob och gömmer sig? Jag stannar upp och tittar på lustigt på henne, samtidigt som jag i stundens hetta föreslår att vi ska låtsas sova istället. Båda två dyker då ner i våra sängar, och tittar på varandra.
- Fast du, varför i helvete skulle dom bryta sig in och leta efter oss här ?
PUNG I NYLLET, vi är så fantastiskt begåvade, båda två.
( hjälp oss Gud )
Ps. Jag har aldrig sett mina grannar, men jag har föreställt mig ett jävligt snyggt par. Dom verkar vara lyckligast i världen, och jag avundas dem varje gång jag hör dem skratta från deras ballkong.
MEN NU, börjar jag dock bli förbannat trött på dom. Det är inte okej att vakna upp till sunkrunk sex upp mot väggarna varje förbannade natt, och känna hur hela väggen skakar. High five och skitmkt falaffel till er som har det på det torra jämt, men flytta för i helvete nån gång undan er säng innan jag blir rent tokig! Jag har upptäckt att min ram på väggen gått sönder, och om jag en morgon skulle vakna, och upptäcka att jag dödats av en ram i nyllet, då skulle jag bli hemskt olycklig. Tack och skit. Ds.
Arne såg inte
Livet den senaste tiden har varit rent åt helvete fantastiskt. På många sätt skulle jag kunna erkänna mig själv befinnas i min lyckligaste tid någonsin.
Det finns så mycket jag önskar jag kunde sätta fingret på, så mycket jag önskar att jag just nu i skrivande stund, kunde minnas och beskriva. Men när tiden går och livet kör sitt toppade race, så glömmer man bort.
Man kastas in och fångas av stunden. Man hamnar i nån slags drömbubbla. En drömbubbla så nära, men så långt ifrån verkligheten. En bubbla av skit och lyckrus. En bubbla av ett liv i en smaskig ölburk. 
Venicelägenheten föll som fritzels källare, och jag fick rymma till ett nytt lyckopalats. Från att ha bott 4 personer i en 1:a , där man fick somna in till Linus pung varje natt, så har man nu en lägenhet med utsikt över hela förbannade Los Angeles. Uppe på 18e våning, och skulle det bli jordbävning så Gud för i helvete hjälp mig.
Det som egentligen är det mest väsentliga i detta hem just nu, är efterfesterna Emil alltid drar igång med sitt förbannat lustiga släptåg varje gång. Det är så förbannat komiskt, hur man jämt vaknar upp på golvet för att Emil snott min säng, och varje gång bredvid nån lustikurre som han släpat med sig. Det slår aldrig fel, och vi vet aldrig vem det är, nånsin. " Vem har du släpat med dig denna gången Emil, en annan kryllig snubbe med en klibbig henna tattuering? Fantastiskt. "
Den senaste tiden har varit full och ful, och jag precis lika så. Cabo Cantina och Kareoke, Hollywood och Fetto-tattuering. Hanson konsert och nakna strippor i taket. Homecoming med sunkstrippa från 60talet. Vegas, Travi Mcoy, ARNE SÅG INTE, och en beställd rullstol för 300 dollar på fyllan. Tonfisk eller korv precis varje dag, taxi för ungefär alla pengar, vin för 20 kr, "hitta potensiella ligg på dansgolvet-dansen", Amaninja, ein körv, joose och sacapuntas. Castparty och fall från sceen. Pistolskjutande i öknen, öl och gayklubb.
Obehagligt pungfyllda fyllor och ett bankkonto med 113 kr kvar.
Jag måste säga, att jag älskar livet. 
Runkarrr till den utsikten!
