Dubbel v

Ibland får jag bara sån lust till att vara lite löjligt kreativ, eller egentligen bara löjlig. Så nu väljer jag att komma tillbaka igen, kanske på riktigt, eller kanske bara för idag. Vilket som känns egentligen okej.

Jag sitter och försöker reda ut min resväska, jag ha fått för mig att jag packade ner mycket mer intresanta kläder än vad jag nu kan hitta. Plötsligt känns det som att jag inte äger nånting, igen.

Det känns skönt att vara hemma, trots att jag bor i ett rum som ersatts av mammas skitgrejer hon egentligen tycker om, men inte vill visa som en del av husets möblering. Det är okej, även om det känns lite otäckt att vänjas av tanken att man numera faktiskt är en gäst på Ulahall och inte en i grytan.

Juldagen och nyår vart mycket festligt, och det känns fantastiskt azgött att få vara hemma och andas lite mysig trygghetsluft tillsammans med mina gamla runkers. Jag har saknat detta. Mitt lilla skitkristanstad som egentligen är alldeles perfekt. För det är mitt, och jag känner varje del av det. Nånting så varmt och nära kan egentligen aldrig ersättas, trots att jag saknar mitt älskade L.A ryyyysligt mycket emellanåt.

Jag sitter och funderar lite över livet och drömmar idag. Det känns så harmoniskt, för jag tror jag vet precis hur jag vill ha det. Vad jag vill göra. Det är just när dendär lilla lyslampan tänds som livet känns alldeles perfekt. Bara tanken av att ha ett mål och en dröm gör att man nästan redan känner att man upplever den. Om man sen kommer dit eller inte, det spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att man har tänkt. Det tror jag.