Dubbel v

Jag förstår inte varför jag jämt är trött, ständigt utmattad och fullständigt livlös. Jag vill egentligen bara sova och inte riktigt vakna bara för att jag måste gå upp.
Det är vad jag vill, men så inser jag att jag bor i Los Angeles, och borde ha ett liv.
Det är konstigt egentligen, hur vi ständigt strävar efter att leva lyckligt och drömma högt.
Drömmen om ett liv någon annanstans, på en bättre plats, där allting blir som man drömt om bara man tar sig dit. Och har man tur, så kan drömmen ta en dit man vill.
Har man tur så kanske ens syster Malin blir känd och får huvudrollen i filmen Watchman. Då är det ju självklart att man finner sin chans och automatiskt blir man kändis själv. Även om man inte är bättre än att posera framför kameran som 6 miljarder andra är kapabla till att göra också. 
På den här sidan vill vi alla vara kända, skryta om att vi drog till en fest där "kate moss skulle ha kommit men inte dök upp", skriva om hur vi näästan såg Kirsten Dunst när hon åkte förbi på andra sidan vägen i sin maskerade limo, och presentera oss själva som skådespelare så fort vi gått på en audition utan att ha fått rollen.
Men det är okej, för hur vi än gör så har vi tur nån gång. Det är inte svårare än att gifta sig rik och erbjudas ett stort strandhus i Malibu. Då rullar pengarna in.
Kändisskap och miljoner handlar inte om att vara bra på nånting,
inte längre, hur som helst. Idag handlar det bara om att ha tur.
Men jag är inte bitter. Jag unnar Anna Anka och Exposed-kärringen deras miljoner.
Hade jag fått chansen till att sluta kämpa för mitt intresse så hade jag också tagit den.
Klart jag är avundsjuk,
vem fan hade inte vatt det.

Men bortsett från denna besatthet och livssarkasm så är det enda jag just nu är avundsjuk på, och förmodligen hade kunnat offra mitt blonda hår för,
alla som har tillgång till en ostfralla med gurka och kanske tomat.
Jag bryr mig inte om du är känd för att ha spytt i tv, kan du äta svenska frallor så avundas jag dig mer.