Det hade vatt okej att skjuta nu
Ibland mår jag så jävla bra.
Och ibland verkligen inte.
Jag känner mig som en guldfisk.
Först är allting spännande, man blir nersläppt i en helt ny värld, full av förväntningar. Då är man både nyfiken och lycklig,
tills man sen inser att det inte är mer än en jävla skål. Man börjar simma runt fortare och fortare, för att verkligen få bekräftelse på att det bara är en skål med vatten man lever i.
Men så plötsligt stannar man upp utan förståelse för varför man haft så bråttom, och plötsligt så glömmer man bort det för en sekund. Då kommer åter denna nya, spännande känslan tillbaka igen. Man ser sig omkring och tänker att dethär verkar skitball,
tills man åter igen fångas upp av tanken att man inte har det bättre än i en skål med vatten.
Bara en jävla skål,
med vatten.
Och ibland verkligen inte.
Jag känner mig som en guldfisk.
Först är allting spännande, man blir nersläppt i en helt ny värld, full av förväntningar. Då är man både nyfiken och lycklig,
tills man sen inser att det inte är mer än en jävla skål. Man börjar simma runt fortare och fortare, för att verkligen få bekräftelse på att det bara är en skål med vatten man lever i.
Men så plötsligt stannar man upp utan förståelse för varför man haft så bråttom, och plötsligt så glömmer man bort det för en sekund. Då kommer åter denna nya, spännande känslan tillbaka igen. Man ser sig omkring och tänker att dethär verkar skitball,
tills man åter igen fångas upp av tanken att man inte har det bättre än i en skål med vatten.
Bara en jävla skål,
med vatten.
Kommentarer
Trackback
