Mamma
Igårnatt var förresten en jävligt konstig natt. Jag drömde att jag fick ett samtal från Sverige, där en man sa att min mamma hade gått bort.
Och i stunden han sa det, insåg jag hur mycket jag uppskattar mamma, egentligen. Hur mycket jag älskar att hata sättet hon sörplar i sig sitt kaffe på, eller hur mycket jag trivs med att störa mig på hennes tusen samtal om dagen, och hennes hundra frågor om ingenting.
Det är ruuuuuuskigt obehagligt hur verkligt det kan vara att drömma. Och hur insiktfull en dröm är. Jag tror vi undermedvetet påverkas något otroligt från det vi drömmer.
Jag menar jag väcktes av ett samtal från min mamma i morse, där hon sa att hon fått ett sms från mig som sa "mamma, ring mig, jag måste veta att du inte är död".
Uppenbarligen hade jag i sömnen skickat ett sms eftersom att jag nångonstans måste ha insett att det var det enda sättet att få tag på henne, på riktigt.
Obehagligt är det,
att drömma. Jag älskar min mamma.
