Dubbel v

Vardagen här är spexad, L.A är galet, mitt liv hoppar i takt till steg jag aldrig tidigare tagit, luften bränner mot huden och det känns fortfarande overkligt. Varje dag fylls ut med händelser jag fångar upp och skrattar åt tills jag knappt får luft längre. Att bo kollektivt är det absolut bästa som finns, i varje fall att börja med. Människor här skrattar gärna åt hur förvirrad man är men hjälper gärna till när man inte klarar av det ensam.
Det är ett harmoniskt liv, trots att man stöter på problem.

Ikea är ett av problemen, eftersom att hela deras fulla arbetsstyrka är amatörer och deras beskrivningar därefter. Dock lyckades vi snickra ihop två sänger, ett köksbord, 3 stolar och en garderob, efter ungefär ett dygn och 300 svordomar från mig.
Jag har aldrig tidigare tänkt på hur mycket jag faktiskt svär. Jag menar så länge mamma sagt det till mig har det liksom fallit bort som luft. Att säga ifrån är ju nånting en mamma måste görra, även om det är fullständigt ovästentligt. MEN, sen Andreas faktiskt sa att han aldrig mött någon tidigare som svär som jag fick jag nog tänka till lite. Helst av allt ville jag gärna skylla på att jag är skåning men det gick liksom inte riktigt hem. Så numera finns det en lista där alla mina svordomar hamnar när jag spyr ut dom och en myntburk där jag tvingas lägga ett mynt varje gång jag lyckas. Terapi, tänkte jag.

En annan viktig uppdatering är att jag ska flyga till Denver i helgen och hälsa på en kär Petra. DET, ska bli klackar i taket och absolut bäst. På tisdag sen börjar skolan och det känns läskigt men förbannat kul. Nu jävlar är det igång detta. Nu jävlar.



High fucking five.