Oui
Älskade Petra .
Ikväll är det jobb och det känns lika super det.
Livet är super. Super.
Det hade vatt okej att skjuta nu
Och ibland verkligen inte.
Jag känner mig som en guldfisk.
Först är allting spännande, man blir nersläppt i en helt ny värld, full av förväntningar. Då är man både nyfiken och lycklig,
tills man sen inser att det inte är mer än en jävla skål. Man börjar simma runt fortare och fortare, för att verkligen få bekräftelse på att det bara är en skål med vatten man lever i.
Men så plötsligt stannar man upp utan förståelse för varför man haft så bråttom, och plötsligt så glömmer man bort det för en sekund. Då kommer åter denna nya, spännande känslan tillbaka igen. Man ser sig omkring och tänker att dethär verkar skitball,
tills man åter igen fångas upp av tanken att man inte har det bättre än i en skål med vatten.
Bara en jävla skål,
med vatten.
I am a weirdo
Okej jag har en teori,
en teori som tagit sig väldigt djupt in i mina tankar.
Kanske är det så att jag mår bra av den,
eller också så räds jag känslan av att den faktiskt existerar.
Egentligen handlar det väl bara om mig själv.
Jag tror att vi ständigt lurar oss själva. För någonstans måste det undermedvetna vara grunden till vad vi medvetet känner och tänker. Och utifrån det agerar vi sen.
Jag vet att jag lurar mig själv.
Jag går runt och irriterar mig, låter mig själv störas av en annan persons agerande, önskar att denne egentligen bara skulle försvinna ur mitt liv men när det väl händer så står man där, naken framför sanningen, och önskar att hon kom tillbaka.
Det handlade egentligen bara om mig själv. Aldrig, om henne.
Och just i detta läget, när man kommit såhär långt ner i sin egen skit, det är då man gärna vill rymma,
försvinna, och skylla på alla andra.
Men man kommer aldrig så långt att man hinner iväg. Allt man hinner med är att ge skulden till någon annan. Kanske för att man är rädd för att man svikit sig själv. Förlorat fästet till sin egen värdighet.
Man blir liksom rädd för att det ska synas.
För är det inte så egentligen.
Kan inte en tanke,
synas?
say it aint so
Jag kanske också är ett freak.
jag hade en dröm om ett paraply
Människor har ju skrämt mig för mindre men du håller dig jävligt tät på linjen mellan ett sorgligt freak och någon jag hade kunnat sparka omkull i en trappa.
Och det säger fortfarande mer om dig än vad det gör om mig.
Freak.
lick my legs
Sometimes,
there are no words,
no clever quotes to neatly sum up what happened that day
Sometimes the day just,
Ends.
__________________________________
I wanna be you you you
Kanske var vår historia som en fjärli på nål
People are strange
Mellan fyra gröna väggar blir allt ointressant efter 72 timmars stirrande. Jag vet nu att det finns 2493 golvbrädor i rummet och 48 takbrädor. Är det möjligt har jag nog lyckats räkna dammkornen också.
Det känns fantastiskt givande när man kan beskriva hela sin helg i detalj på under 3 sekunder, till skillnad från alla andra helger då jag förmodligen inte kan minnas mer än 3 sekunder.
Många skulle nog se det som ett framsteg i för sig,
på gott och ont kanske.
Jag har insett att när väl man får tiden att tänka så tänker man för mycket. Framförallt på för mycket.
Alla tankar rörs samman i huvudet och till slut är det bara ett enda osammanhängande nät som inte går att bryta ned. Det är väl egentligen det man kallar stress. Påfrestande.
Eller så blir man bara paranoid när det enda energintaget man drivs med om dagarna är treo och alvedon.
Vem som helst hade ju förlorat sig själv helt.
Kanske.
Happiness is a warm gun
En dag tänker jag se dig bli lämnad.
En dag tänker jag se dig plågas.
En dag tänker se dig förlora allt,
precis som jag förlorade allt på grund a dig. 
.
lies beyond.
Ta mina händer och förlora all kontroll
Säg mig vad du ser.
Om du hade ställt dig vart jag står nu,
och lyssnat till det jag hört,
agerat till det jag gjort,
granskat vägen där jag gått,
hade du då sett,
vad jag ser nu?
Ta mina händer och sätt dig in i min roll
Säg mig vad du ser.
